perronmessi

För lite drygt en vecka sedan fick min matte och mattes mamma ta det jobbiga beslutet att låta deras älskade pudel och min bästa vän Joy somna in. Ett otroligt jobbigt beslut för människorna men efter en sommar med sjukdom som aldrig ville ge med sig känns det nu efteråt som rätt beslut, hur tungt det än var.

 

Men oj så vi saknar henne. Jag har sprungit och letat efter henne när vi har varit i Aspås och det känns så tomt. Och jag märker på människorna att det har varit en jobbig period. Hur väl man än tror att man har förberett sig för ett sånt beslut går det inte att beskriva hur det känns när man väl har tagit det...

 

Vi kommer för alltid att minnas vår ulltuss med värme och glädje. Och jag kommer att minnas henne som den gamla tant som satte mig på plats där i början, vänligt men bestämt.