perronmessi

Den här veckan har varit overklig, med en sån där händelse som man inte tror kan drabba nära och kära.

 

Samma dag som jag föddes (7:e april) föddes också en kull med tollare i södra Sverige. Detta var helt fantastiskt och väldigt speciellt då min matte och husse skulle ha en valp i min kull och en av mattes absolut bästa vänner och tillika plugg"parhäst" skulle ha en valp i tollar-kullen. Den familjen hade väntat så länge på sin lilla valp och efter en massa otur fick de äntligen veta att de skulle få en liten hane.

 

Planeringen var självklart igång, och matte har berättat att hon och den andra tjejen inte kunde prata om något annat än deras små valpar. Självklart skulle vi bli bästa vänner och planer på kurser och aktivering diskuterades flitigt, vilken dröm för en liten valp som mig att få en valpkompis!

 

En vecka efter att jag kom till min familj så kom lilla Akilles till sin familj. Givetvis gick det inte många dagar förrän vi fick träffas för lek och bus. Senast för en vecka sen sprang vi runt i parken och lekte "jagad".

 

Och så händer det overkliga, lilla Akilles blir sjuk och här i Östersund vet de inte riktigt vad det är. Akilles familj tar med honom till Uppsala för bättre expertis och därmed vård men efter några dagar står det klart att han lider av sjukdomen primärt lymfödem vilket är en medfödd genetisk sjukdom som inte går att bota. Detta innebär att den drabbade kan leva vidare men att hunden aldrig får ett fullångt liv och att sjukdomen kommer att orsaka skador på vävnader med mera, vilket innebär att hunden aldrig kommer att kunna vara "hund".

 

Akilles familj blev efter bara några veckor med sin älskade valp tvungna att ta det hemskaste beslutet en matte och husse kan ta.

 

Lilla busiga Akilles fick somna in.

Tänk att livet är så skört, att allt kan vända så fort.

Så ta hand om varandra, mys och gosa och visa kärlek varje dag.