perronmessi

Allahelgonahelgen har spenderats i Timrå, Sundsvall hos mattes mormor och morfar. Trots att det var första gången som jag besökte dom har jag tagit det hela med ro. Jag sprang direkt fram till "morfar" och nosade, såklart hade han gotta i fickan! "Mormor" är jag lite avvaktande mot, ungefär lika avvaktande som hon är mot mig så jag tror att vi har hittat en bra balans trots allt ;).

 

Igår var vi och tände ljus på gravarna, mörkrädd som jag är gick jag tryckt mot matte. Vem vill egentligen vara på en kyrkogård i mörkret? Tokiga människor! Men de verkade ta allt med ro och gick mest och berättade hur fint det var med alla lyktor.

 

Idag har vi varit ute och promenerat i en liten skog här i närheten. Matte skulle leta kottar inför stundande julfixande och jag tyckte att det var jättelustigt när hon gick och plockade saker från backen. Det hela slutade med att jag också hjälpte till att gräva fram kottar under löven! ;)

 

Snart blir det hemfärd till Östersund igen och en ny spännande dagisvecka väntar. Vi ska få lite privatkurs jag och Mira här framöver. Båda blir så otroligt glada när våra mattar/hussar hämtar oss på eftermiddagarna så vi vet inte vart vi ska ta vägen. Självklart tycker människorna att det är jätteroligt att vi visar så mycket glädje men det blir dumt när vi hoppar i glädjerus utan att se efter vart vi landar och så, risken finns att både vi och saker runt omkring går sönder. Glädje är underbart så länge det går att hantera den! :) Det är lite som Mari, dagisfröken säger, kanske att det inte räcker att enbart skriva att vi är glada i rasstandarden utan det kanske borde stå våldssamt glad! ;)